Nyskrivet förord av litteraturkritikern Jens Christian Brandt till Klaus Manns Mefisto. Om Mefisto: Klaus Manns roman Mefisto utkom på tyska 1936, tre år efter att författaren lämnat Tyskland för exil i Holland och senare USA. Hans debutbok från 1925 hade då bränts på bål av nazisterna, och hans förre svåger, skådespelaren Gustaf Gründgens, som han en gång haft ett teaterkompani med, var Hermann Görings favorit och intendent för Preussisches Staatstheater i Berlin. I det större skådespel som Klaus Mann tecknar får hans rollprestation inte bara tragiska och demoniska utan också mänskligt futtiga dimensioner.

Nyskrivet förord av Jens Christian Brandt till Giorgio Bassanis Guldglasögonen. Om Guldglasögonen: Andra boken i den storslagna Romanzo di Ferrara-sviten En ny läkare kommer till den italienska staden Ferrara i början av 1930-talet. Athos Fadigati är modern och vidsynt och lyckas snart etablera sig. Men nyhetens behag avtar när stadens borgerlighet inser att han är homosexuell och han blir öppet förnedrad av en ung älskare. Historien berättas av en judisk man, som sorgset bevittnar den utstötte läkarens fall men som också sätter det i samband med samhällets förändring under fascismen och den tilltagande antisemitismen. Guldglasögonen från 1958 är en tragiskt klarsynt berättelse om förlorad mänsklighet i samhället under en historisk epok. Boken var Bassanis första roman, vilken inledde en klassisk svit av böcker om Ferrara, en myllrande krönika om liv, kärlek och svek i staden och dess omnejd. I svensk översättning av Ingrid Börge. GIORGIO BASSANI [1916-2000] var en italiensk romanförfattare och poet. Han debuterade 1944 med diktsamlingen Storie dei poveri amanti e altri versi [»Berättelser om olyckliga älskande och andra dikter«]. Första romanen var Guldglasögonen [Gli occhiali d oro, 1958]. Hans internationellt mest kända verk är romanen Den förlorade trädgården [Il giardino dei Finzi-Contini, 1962], som filmatiserades av Vittorio De Sica och vann en Oscar som Bästa icke-engelskspråkiga film 1974. »Giorgio Bassani är ett av århundradets stora vittnen.« | The Guardian

Nyskrivet förord av kritikern Jens Christian Brandt till Snön var smutsig av Georges Simenon. Om Snön var smutsig: Frank Friedmaier bor på tredje våningen i ett hyreshus i en icke namngiven stad i ett land ockuperat av främmande makt. Frank bor hos sin mamma, som driver en bordell, för vilken han själv är hallick. En dag blir Frank också mördare, för att imponera på några främlingar han är rädd för. Georges Simenons kanske allra mest hyllade roman är en studie i sociopatens och mördarens känslovärld.