26 short stories from the new wave of Swedish speculative fiction writers. Forget about cheap furniture, meatballs and crime fiction. Sweden has so much more to offer. Waiting for the Machines to Fall Asleep contains twenty-six stories from the new generation of Swedish writers of science fiction and the fantastic. Stories ranging from space horror and post-apocalyptic nightmares to tender dramas. Stories with steampunk horses, android uprisings and cheeky goblins. Stories that are action-packed, wise, silly, beautiful, surreal and horrifying. "... a strong collection of stories" - Tangent "Waiting for the Machines to Fall Asleep is - without any kind of doubt - one of the best and most impressive speculative fiction anthologies of the year." - Risingshadow.net

De första fem åren eller så görs åtskilliga försök att rensa upp. Trupper skickas ut för att decimera antalet smittade, men expeditionerna resulterar bara i fler och fler smittade. De är som kackerlackor. Det är så man ser dem. Livsfarliga kackerlackor, men kackerlackor likväl. Och det enda människorna kan göra är att ta sig högre och högre, och hoppas att befästningarna ska hålla. De flesta tittar inte ner mot marken längre. Det känns bättre att låtsas att de inte existerar, att man har valt att lämna marken för alltid för ett liv i skyskraporna istället för sanningen – att ingen som vill fortsätta leva kan sätta sin fot där nere längre. Samtidigt har vetenskapen i åratal varnat för att de naturliga resurserna är på väg att ta slut. Nu har de fått rätt. Det finns inget mer att utvinna ur planeten. Den är ett dött skal, uttorkad som en fluga som fastnat mellan fönsterrutor – fullt befolkad av två olika sorters parasiter: människor, och de smittade. Där någonstans beslutar man sig för att lämna planeten. De styrande inser dock snabbt att det inte finns material och resurser att bygga rymdarkar för att evakuera hela mänskligheten – något de håller tyst om. Man bygger bara en ark. Och man kallar den ”Arca Ferrum” – kista av järn. Novellen ingår också i antologin Maskinblod 3.

Bostadsområdet "Värster" ska jämnas med marken, men inte innan alla boende har flyttat ut. Patrick "Pricken" Persson är sist kvar och när husen står tomma börjar ventilationen ge ifrån sig mystiska ljud – nästan som att något kryper runt där inne. Dessutom har han en stark känsla av att skuggorna utanför rör sig. En känsla som förstärks när bekanten Oscar ser samma sak under en fest. Båda två kan väl inte ha inbillat sig? Vad ingen vet är att Oscars lillebror Isak har gjort en fasansfull upptäckt i ett av husens källare – eller att vännen Milla ritar mystiska teckningar som hon inte kommer ihåg efteråt. När en man från stadens äldreboende en natt försvinner spårlöst står det klart att ingen längre är säker efter mörkrets inbrott. Markus Sköld, född 1974, är en svensk författare som skriver både romaner och noveller. Hans berättelser utspelar sig ofta på gränsen till det övernaturliga.

De övergivna platserna, de bortglömda eller kanske förbjudna - vilka mysterier döljer de? Vilka hemligheter ruvar de på? Vad sker på de platser där ingen levande människa satt sin fot på lång tid? Vad kan man hitta där? Vad eller vilka lever där i civilisationens allra mörkaste skuggsidor? Tretton skräckförfattare gör i den här antologin sitt allra bästa för att besvara de frågorna.

Ni får fråga om vad ni vill, förut, när nån ska dö. Det är att bjuda in liemannen. Max ska inte ens vara på festen. Han tillhör inte de coola. Men nu är han här och den enda som ser den olycksbådande skuggan som smyger utanför huset. En rysning i ryggslutet fortplantar sig upp till nacken. Det var väl i det här huset en ung tjej dog?[Bokinfo].